Du har kanske träffat dem. Det finns människor som med nästan stolthet i rösten uttrycker en okunskap om teknik. Det kan vara hur man får blue-ray spelaren att fungera, ladda ner filer från dropbox eller utseendet på det nya Windows. Hur lite tid, ointresse, eller förmåga de har med sådana här nymodigheter. Okunnighet och okunskap ska man inte skämmas för. Det kan man åtgärda. Men att stolt uttrycka en teknikfientlighet är svårt för mig att förstå.
Jag har läst precis i veckan på Ny Teknik om hur ämnet teknik inte fungerar på skolan. Bland annat. Jag kommer ihåg mina egna lektioner i teknikämnet,som oerhört tråkiga. Fysik, matte och till och med kemi var roligare. Vi höll oftast på och läsa (!) om någon motor eller motsvarande. Samtidigt hade Wozniak och Jobs skruvat färdigt och börjat sälja Apple produkter, mobiltelefoner började användas och programmering blev känt genom Bill Gates. Det jag försöker säga är att teknik; allt runt omkring oss är oerhört spännande, ganska lätt att förstå, plocka isär, sätta ihop men vi gör det så förbaskat tråkigt. Inte undra på att barnen kräks. Om vi bara hade skruvat ihop en dator då (en ipad idag) – då hade jag nog ändrat åsikt om ämnet. Ofta beror det nog på att lärare inte vet själv hur det fungerar. Varför är exemplvis inte programmering en del av undervisningen idag?
Kan det vara så att det går en rät linje mellan tråkig teknikundervisning och de människor som koketterar med sin teknikfientlighet? Vilka är dessa människor då? Inte de som inte kan, men skulle vilja lära sig. Utan de som är stolta över att de inte kan. Här kommer mina egna observationer.
Ofta är det människor men en bra grund inom något annat. Det är kanske duktiga skådespelare, komiker eller företagsledare. Aldrig musiker – för dom måste behärska tekniken. Eftersom de är duktiga i något annat så har de ett grundmurat självförtroende och behöver inte skämmas för sin ovilja att lära sig.
Ofta har de en position på sitt jobb, organisation eller samhälle. De är kanske läkare, rektorer eller företagsledare. De är sällan operativa – får de måste kunna tekniken. Eftersom de har den positionen kan de delegera åt någon annan att göra det där besvärliga åt dem.
Ofta är de äldre. Inte alltid av ålder, men ofta av mental inställning. Motivet är att eftersom de är så pass gamla behöver de inte ägna tid åt att lära sig de nya sakerna: Gåspennan eller reseskrivmaskinen har en helt annan känsla än datorn. Jag har träffat tjugofemåringar som inte vill lära sig mer, eller pensionärer som hungrigt suktar efter ny kunskap.
Nonsens. Vinylspelaren är inte bättre på annat än att skapa nostalgi. Det handlar enbart om lättja. Eftersom det kostar på en ansträngning att lära sig nya saker och ju mindre man hänger med i utvecklingen desto mer kostar det att komma ikapp. Har dessa människor tänkt på vilka signaler det ger sina medarbetare eller ännu värre våra barn? Det enda konstanta är förändring och det gäller att hänga på för sin egen skull. Tänk om generationerna före oss hade varit så teknikfientliga? Inget Göta kanal, inget AGA, Alfa Laval, Tetra Pak, Ericsson eller ABB.
Jag måste erkänna en sak. Jag var själv på väg dit. Det är ganska bekvämt att bestämma sig att jag kan inte det här, jag har inte tid, eller hit men inte längre. Sedan så gräver man ner sin maginotlinje. Jag insåg att det var början på slutet min egen utveckling.
Därför har jag bestämt för att vi ska ha, om inte den senaste, men nästan senaste tekniken hemma. Jag ska lära mig om appar och molnlagring. Jag hoppade på både Spotify och Netflix tidigt. Jag ska byta telefon en gång per år och dator vart annat år. Bara för att lära mig. Det kostar – men jag håller hjärnan i trim. Hellre en ny padda än hålla på med korsord.