Jag har haft förmånen att handla ett examensarbete som har kommit fram till sprängstoff, i alla fall för byggvärlden. Studenten, har visat, genom att studera på olika väggtyper att entreprenören kanske per definition är oförmögen att skapa den optimala tidplanen för byggarbetsplatsen. Anledningen är att entreprenören fokuserar på byggarbetsplatsen och optimerar resurser istället för att se på hela byggtiden och optimera flödet.

Examensarbetet (som du hittar här) har studerat ett husbyggnadsprojekt där studenten har teoretiskt jämfört tidplaner för olika typer av förtillverkade väggar. Väggarna kommer till arbetsplatsen med lastbil redo för att lyftas på plats med kran. Studenten har visat att genom att fokusera på ledtiden (du kan läsa förra inlägget om ledtid här) istället för att optimera användandet av gubbarna på arbetsplatsen, så blir det både snabbare och mer ekonomiskt.

Detta är väldigt kul och belägger mina och många andras tankar. Jag har också skrivit en artikel tillsammans med en kollega om detta vid brobyggande (den hittar du här) men där är orsaken att entreprenören köper in stora kvantiteter för att minska inköpskostnader, med längre ledtid som följd. Men om vi gör ett grovt antagande att detta förfarande, när entreprenören fokuserar på att hålla resurserna upptagna med jobb eller fokuserar på att köpa in stora mängder, gäller för alla moment inte bara väggmontering. Då innebär det att det planeringssättet gör att alla byggjobb tar längre tid än de behöver egentligen göra. Konsekvensen blir då att huset, bron eller hallen kommer inte kunna tas i bruk lika snabbt och beställaren får inte hyresintäkter, trafik eller kunder lika snabbt som den borde. För att inte tala om ökade räntekostnader, eftersom byggkreditiv är mycket dyrare än vanliga bygglån, vilket leder till dyrare byggande.

För mig innebär det slutsatsen att entreprenören, som erbjuder timmar och material mot en ersättning, inte ska göra tidplanen. Det ska beställaren göra. Nu hävdar vissa att detta görs redan idag, eftersom beställaren bestämmer huvudtidplan. Det är dock en sanning med modifikation eftersom den tidplanen sätts utifrån entreprenörense tolkning av produktionstiden. Därför kommer den tidplanen inte baseras på flödesoptimering, utan på resursoptimering, och kommer att bygga in de säkerheter entreprenören är van att göra. Planeringen borde ta utgångspunkt från att blir klar så snabbt som möjligt med hela projektet, det vill säga utgå från flödesoptimering, och därför kan inte entreprenören ta det ansvaret.

Med detta sagt så borde detta gå att tillämpa även i andra branscher där någon säljer en tjänst, på samma sätt som entreprenören. Det borde innebära att IT-konsulten inte heller ska göra tidplanen.