Forskarsamhället står inför en utmaning i en värld där den tillgängliga informationen ökar exponentiellt. Det innebär att antalet publikationer ökar snabbt och det är svårt att bedöma riktighet av resultat, vilket i sin tur leder till att en del fuskar och i slutändan undergräver det forskningens och forskarens roll. Hur ska vi kvalitetssäkra resultat?

Kvalitetssäkring är viktig, inte minst med tanke på det som rapporterats i massmedia angående fusk i forskarvärlden. Några exempel är "Forskningsetikern Birgitta Forsman om forskningsfusk", "Forskarframgången som kom av sig" och "I fokus: Oven Nilsson, Växtforskare".

Den främsta kvalitetsstämpeln idag är att vetenskapliga tidskrifter rankas efter bland annat impact factor (jag har skrivit kort om det HÄR). Samtidigt har alla artiklar i en respektabel tidskrift en double blinded peer-review process, där artikeln granskas av andra forskare inom samma fält. Idag sker den granskningen på forskarens fritid, eftersom ingen ersättning utgår, med blandad kvalitet som resultat.

Ett ökat antal publikationer och forskare som får mindre och mindre tid att kvalitetskontrollera resultat. Hur ska vi säkerställa att resultaten håller? Jag har funderat på en lösning, inspirerad av IPCCs hantering av klimatrapporter (lyssna på "Kan vi lita på klimatrapporten?" angående kvalitetssäkring).

Min tanke är lika enkel som kontroversiell. Låt antigen redaktören för tidskriften eller den som publicerar, även publicera "Peer-review kommentarer", Redaktörens kommentarer och författarnas svar på både review kommentarer och redaktörens kommentarer. Om en artikel går flera vändor så bör det hanteras via flera versioner. Den publikationen behöver ske enbart on-line och enbart efter att artikeln har publicerats.

På detta sätt kan vi andra gå tillbaka och se hur artikeln har utvecklats och verifiera hur kommentarer har hanterats, ett slags Q&A på nätet. En enorm tillgång till kunskap och skulle på samma gång kunna tillfredsställa förfrågningar om data kring misslyckade resultat. idag är det ett stort problem att endast lyckade resultat publiceras.

Nackdelen med detta är att delvis, så är en review subjektiv och det saknas vetenskapliga metoder för detta i dagsläget. Review processen kommer därför att behöva vara mer rigorös i framtiden. Detta ger att granskningen kommer att ta längre tid, men å andra sidan med förmodligen bättre kvalitet. En annan nackdel är också att den enskilda forskaren kan känna sig utpekad och kanske till och med dum, vilket kan vara jobbigt i en värld där du ska ha ett knivskarpt intellekt och göra allting färdigt på ditt rum innan du går ut med resultat. Tuff skit. Säger jag.

Genom att ha en mer transparent granskningsprocess som går att följa, skulle forskarsamhället delvis lära sig mer (av andras misstag) och kvalitetskontrollen skulle bli bättre. Detta skulle också skilja oss från andra som inte har samma rigorösa process och därmed inte samma trovärdighet.