Integration, eller egentligen avsaknaden av den, mellan aktörer i byggprocessen har diskuterats som en av de viktiga frågorna för att både effektivisera byggandet men också för att öka byggandet. I min avhandling har jag tittat på försörjningskedjor i det industriella byggandet för att försöka beskriva hur integration kan gå till för att effektivisera byggandet. Anledningen till att jag valt att studera det industriella byggandet är för att där anses företagen arbeta med produkter och standardiserade processor och borde därför kunna vinna på att integrera sig. Om vi sedan kan plocka ut nyckelfaktorer kanske vi kunde effektivisera all sorts byggande. Min avhandling visar på behovet av att titta på företagets processer när vi vill förstå hur integration ska gå till.

Fotot är taget på Kalix Kommunbibliotek från orginal fotot av Sten Ekman (sten.ekman@yahoo.se). 

Integration, som är att bilda en helhet av delar eller införliva något mindre i något större, kan givetvis betraktas ur många perspektiv men jag har valt att betrakta det från försörjningskedje-perspektivet. Det perspektivet kallas ofta supply chain management och förkortas SCM, så även här. Det teoretiska fältet har ett gediget teoretisk material utvecklat speciellt inom versktads- och processindustrin. Jag har dessutom valt att göra avstamp från leverantörens perspektiv istället för entreprenören (se Är försörjningskedjan inom bygg verkligen fragmenterad?).

Kritik mot den nuvarande tankemodellen inom integration är att det handlar om optimering av metoder, men att den inte tar hänsyn till människan. Metoderna beskrivs ofta med hjälp (power point inspirerade bilder) med fyrkantiga lådor och pilar mellan dessa lådor, men det är sällan människor av kött och blod i dessa bilder. Människor som egentligen utför aktiviteter och beslut i dessa system. Jag kan gå så långt i min syntes av den ”hetaste” teorin att jag betraktar SCM som en infrastruktur och mycket av forskningen har gått ut på att optimera den infrastrukturen. Optimering av infrastrutkutren genom att hitta modeller för att beräkna optimala lager, optimalt genomflöde eller optimala kostnader. Omvänt kan vi säga att vi inom SCM vet hur vi ska mäta men vi kan inte beskriva kausalitet. Detta kan vi uttrycka som att vi har kunskapen för att diagnosticera men inte för att bota, eftersom vi inte kan hjälpa företaget och organisationerna med att tillämpa infrastrukturen. Den här kritiken stöds av många andra inom fältet som menar att det saknas bevis för att integration ger fördelar till företagen.

Infrastrukturen är viktig. Mycket har hänt tack vare exempelvis IT som beslutsstöd, men att den här infrastrukturen inte bidrar till förbättring om vi inte tittar närmare på våra processer i företaget. Processerna som pågår på strategiska, taktiska och operativa nivåer och de är människor som utför besluten, aktiviteterna och styr processerna. Därför kanske en av anledningarna till att integration inte har haft större framgång är att vi inte har hittat den optimala infrastrukturen (därför fortsätter många att utveckla infrastrukturen). Men det kan också vara så, vilket jag hävdar, att marginalnyttan med optimerad infrastruktur minskar tills människan och de processer som ingår i företaget system också kan utvecklas eller optimeras, så att dessa kan utnyttja infrastrukturens fulla potential. Först därefter kan vi fortsätta utveckla infrastrukturen för att komma vidare.

Slutsatsen är alltså att det finns processer som kan driva integration och utveckling framåt. Processerna pågår på olika nivåer i företaget. Processerna påverkas av infrastrukturen men också av den kontext vi befinner oss i (en vilja att integrera) men också hur företaget som ska integrera sig är beskaffat (organisation, affärsmodell).

Teoriutvecklingen i min avhandling har skett främst genom metodutveckling inom SCM. Mer om det senare.