I veckan har artiklar som diskuterat korkade rasister, det dåliga med att lämna barn under två år på dagis, samt en artikel om sambandet mellan testikelstorlek och att vara en bra pappa delats friskt på Facebook, Twitter och andra sociala medier. Sambandet mellan dessa artiklar är att det hävdar sig ta avstamp från forskning och visar på en koppling mellan gener och vardagen. Det finns fem anledningar att till att vara extra försiktig när du läser och delar den här typen av artiklar.

Metros artikel ”Rasism hör ihop med låg intelligens visar forskning”, Aftonbladets krönikör Alex Schulmans ”Vi skadar våra barn – men det är inte vårt fel” och DN:s ”Aktiva fäder har mindre testiklar” har varit virala succéer på nätet i veckan som gått. Det verkar som att medierna delvis använder ordet forskning för att locka till sig trovärdighet och samtidigt på det sättet skapa en provokation i ett ämne och en slutsats som kan ”verka rimlig”. Det finns fem anledningar till att vara försiktig med provokativa artiklar som kopplar någon slags genetik med en social konstruktion, det vill säga något som varierar mellan olika kulturer och tidevarv.

1. Orden ”forskning visar” eller ”vetenskapen säger” betyder inget om man talar om enskilda studier. De kan i princip vara lika tokiga idéer som någon som sitter i en husvagn med en foliehatt hittar på. Man måste alltid titta på var har artikeln publicerats, det vill säga vilken kvalitet har artikeln. Det finns vetenskapliga tidskrifter som i forskarsamfundet inte har någon som helst trovärdighet. Dessutom måste man se på hur forskningen är gjord, hur stor är urvalet och hur är studien utformad.

2. Forskarsamfundet eller kollektiv forskning är vad majoriteten säger om ett visst fenomen, exempelvis klimatforskning. Det är inte en enkät som skickas ut till forskare, som vissa tycks tro, utan det är en samlad bild av vad vi kan bedöma just nu. Det kan ibland svårt att få en samlad bild eftersom man måste se över hela fältet och läsa en hel del artiklar och värdera dessa. Därför finns det intuitioner och personer som samlar detta, exempelvis IPCC för klimatforskning, och försöker ge en samlad bild. Därför ska man värdera om det är en artikel som hävdar något (det blir kallare) eller tusen (det blir varmare) som hävdar något annat.

3. Det är ofta spännande med konflikter mellan forskare ur ett medialt perspektiv, men i forskarvärlden är det inte konstigt. Eftersom en forskare arbetar med modeller av verkligheten kan man aldrig säga hur modellen kommer att agera i nästa situation och därför arbetar forskning med sannolikheter istället.  Det är väldigt sannolikt att solen går upp även imorgon, men vi kan inte säga det med säkerhet. Därför blir det ofta variationer i hur forskare tolkar på komplexa modeller, men motsatsen är inget konstigt utan en viktig del av forskningen, därför ska man vara försiktig när en del hävdar att ”inte ens forskare är överens” eftersom det inte betyder något för argumentet.

4. Sociala konstruktioner som dagis, en åsikt eller att vara en bra pappa har olika betydelser och olika grader eftersom de är inga absoluta sanningar. I Schulmans artikel så är dagis skadliga för barn under två år; men vad är ett dagis? En samling barn med en föreståndare i en viss lokal. Tar man skada om man har en stor syskonskara också eller om det är kusiner, om föreståndaren är mamma, pappa eller stora syster, eller antalet barn, eller hur lokalen ser ut? Det finns så många variabler bara för definitionen ”dagis” och därför är det svårt att säga något om slutsatsen innan detta är definierat. Sam sak gäller även för om man är en bra pappa (skiljer sig mellan olika länder, kulturer och tidsåldrar) men också rasism eftersom om man ser på 30-talets Tyskland, eller Sverige, för den delen så är det svårt att tro att rasbiologi var utformat av människor med lägre IQ. Däremot är det rimligt att tro att människor med rasistiska åsikter är korkade vilket för mig till den sista punkten.

5. Artiklarna går tillbaka till magkänslan, det vill säga att för ett ögonblick så kan man känna eller tycka att det verkar ganska rimligt att barn som går på dagis (friskola, kyrka, rockkonserter) inte mår bra av att inte vara hemma tills en viss ålder. De kan exponeras mot något som vi kan ha negativa upplevelser av själv eller som går emot någon slags värdering i samhället (kärnfamilj, barnet ska vara med mamma) eftersom det har varit så tidigare. Men när man dissekerar dem så är det kanske inte så självklart som man först tänkte. Magkänslan är inget bra forskningsinstrument.

Var alltså försiktig när du läser artiklar av den här typen, speciellt om de är provocerande eller väcker dåligt samvete hos dig själv eftersom rubriken är ofta satt på det sättet. Dela upp artikeln i beståndsdelar och ifrågasätt. Fundera på vad säger vem och vilken typ av bevis finns det för det? Sista av allt, fundera en stund på vad avsändaren vill och vad händer om du delar artikeln okritiskt; du kanske blir en nyttig idiot?

not: duktig idiot är ett begrepp som använts av underrättelsetjänster för att beskriva en person som går i andras ärenden utan att vara medveten om det.