Det är så lätt att bli inspirerade av managementlitteratur, av kurser och handböcker. Marknaden svämmas över med den här typen av produkter eftersom många chefer suktar efter vägledning. Det är en ganska svår uppgift att leda medmänniskor. Det här utbudet är vanligt förekommande även inom Lean. Men vad händer när chefen tar intryck, säger nåt som man ska förändra och sedan gör som man alltid gör? Vad händer med den tänkta kulturförändringen? Här är ett exempel som belyser det.

Jag har haft förmånen att få tillgång till en chef och har följt denne ungefär som en fallstudie. Chefen ansvarar för en avdelning på ca 30 personer i en större organisation och som har precis börjat sin Lean resa. Chefen har varit väldigt resultatfokuserad och anses vara allmänt kompetent, både i och utanför den egna organisationen. Här är ett scenario som beskriver hur det kan gå ibland, när man vill mer än man kan.

Chefen hade insett att kommunikation är viktigt. Chefen hade hört det vid flera tillfällen och när divisionsledningen tog alla chefer på kurs och tvingade cheferna att läsa Handboken ”Den kommunikativa chefen”, så insåg chefen att nu är det dags att förändra. Boken (du hittar den här), som jag själv endast bläddrat i, ger chefer konkreta råd i kommunikationen med de egna medarbetarna. Handfasta modeller, beskrivningar och tips - precis det som chefen behövde. Chefen kände sig oerhört inspirerad.

Nästa avdelningsmöte drog chefen igenom några nyckelpunkter för vad som skulle gälla från och med nu. Avdelningsmötet skulle vara just ett möte mellan medarbetarna och chefen. Det skulle vara en dialog och samtalet ägs av medarbetarna, inte chefen! Vidare skulle inte chefen slösa allas tid genom att informera om 'saker'. Information ska tryckas ut via hemsida och mejl och endast förtydligas med samtal på avdelningsmötet. Det mänskliga mötet skulle vara i centrum.

Hur gick det då?

När medarbetarna började ställa kritiska frågor kring det nya sättet avbröt chefen samtalen. Diskusisonen tog en annan vändning som chefen inte hade förberettt sig för. Medarbetarna var ju inte alls med på tåget. Ville de inte ha dialog? Det surrade ju bara om ovidkommande saker. Snart började chefen snegla på klockan och fastställde:

- Nu hinner vi inte mer med detta! Vi har fler planerade punkter på agendan att arbeta igenom.

Chefen fortsatte att informera och mötet avslutades i tid som brukligt så att alla hann till kafferasten. Personalen såg helt förvånade ut. Vad var det som hände? Inte hade chefen bara cementerat sitt egna gamla beteende utan agerandet hade också minskat förtreonde för chefen i gruppen.

Hur tror du Lean införandet, eller någon annan förändring, kommer att gå på den här enheten i fortsättningen?