Jag och familjen avslutade sommaren genom att vandra i fjällen vid Norska gränsen. Vi missade anslutningen för vår återresa från Björkliden till Abisko. Eftersom det närmade sig middagstid för barnen bestämde jag mig att lifta tillbaka till vår bil. Den enda som stannade, till skillnad från de vräkiga bilarna och husbilarna med få passagerare som passerade, var en överfull minibuss med ett gruppboende från Kiruna. Jag blev inte förvånad.

Jag blev överlycklig när den blå minibussen stannade och ännu gladare efter ett par minuter. Jag fick snabbt mänsklig kontakt, leenden och några historier om stövlar som läkte, misslyckade kast med fiskespöt och ett garvande över hur typiskt det var att "tjejerna i gänget skulle shoppa på ICA Lapporten". Inom ett par minuter var jag en i gänget och vi garvade och skojade hela vägen tillbaka till Abisko. Inga masker, inget avvaktande utan direkt mänsklig kontakt och välkomnande in i gruppen. När jag frågade föreståndaren om de ville ha bensinpengar vid mitt stopp. Tittade hon på mig och sa: - Självklart inte. Det blir bra Karma av det här och nästa gång är det kanske jag som står där.

När minibussen åkte vidare tänkte jag på att det är ingen corporate social responsibility policy eller code of conduct som bygger Karma. Det är hur personerna i företaget agerar. Det finns något grundläggande mänskligt, som de flesta av oss uppskattar och genom att förstå det och agera utifrån det- det är då som man bygger ett stabilt ledarskap och ett gott varumärke. Bra Karma är nog ingen tillfällighet.

Det sorgliga är att jag inte blir förvånad över att de vräkiga bilarna passerar och att den som stannar är ett gruppboende på utflykt. Det är sorgligt att jag inte förväntar mig mer av mina medmänniskor.

Samtidigt skar det som en kniv i mig, för jag tänkte på de där två liftarna vid Riksgränsen som skulle till Abisko, enligt den handskrivna skylten, och som vi passerade med familjen någon dag tidigare. Visserligen skulle vi bara till Katterjåkk, men de hade fått någon kilometer om vi stannat. Det hade kanske gjort deras dag lite lättare.

Nästa gång stannar jag. Gör du?