En bokrecension av Detta är Lean, av Niklas Modig och Pär Åhlström, ISBN: 978-91-86797-07-2, häftad, Stockholm School of Economics Institute of Research, Stockholm, 2012. 199 kr inklusive moms på bokus.

Detta är den andra upplaga och uppdaterade bok efter den engelska upplagan ”This is Lean – Resolving the Efficiency Paradox” enligt författarna. Syftet med boken, enligt författarna, är att beskriva Lean, hur en organisation blir Lean och bestämma när en organisation är Lean.

Det finns två bra saker i den här boken. Egentligen finns det två saker av världsklass i den här boken: För det första en uttömmande beskrivning av flödeseffektivitet (det vill säga hur snabbt som produkter och tjänster når kunden) och resurseffektivitet (det vill säga hur hög nyttjandegrad som en organisation har på sina resurser). För det andra en sortering av begreppen för Lean litteratur och koncept i värderingar, principer, metoder och verktyg och tillföra begreppet ”Lean-verksamhetsstrategi”.

Det sist nämnda, Lean-verksamhetsstrategi, är egentligen ett onödigt begrepp men eftersom detta är en ”Lean”-bok så antar jag att de måste använda det begreppet. Det som jag hade velat var att de skulle skriva är att verksamhetsstrategin måste anpassas till affärsstrategin. De kunde till och med ha till och med skrivit flödeseffektiv-verksamhetsstrategi ska vara anpassad till affärstrategin för att vara mer specifika. Nu tycker jag tyvärr att de faller lite i eget grepp när Modig & Åhlström kallar det Lean-verksamhetsstartegin och därigenom hamnar i läget där ”allt som är bra är Lean och Lean är allt som är bra”. Vilket för övrigt är ett bra citat och som jag avhandlat kort i texten ”Har Lean som begrepp kommit till vägens slut?”.

Jag är ändå så tacksam för att de skrivit den här boken, speciellt med tanke på begreppen flödeseffektivitet och resurseffektivitet. Det är ofta här diskussionerna hamnar i olika organisationer. Hur ska vi utforma våra processer för att uppnå våra mål? Svaret blir givetvis olika om organisationen vill uppnå flödes- eller resurseffektivitet och utgångspunkten blir ofta om vi tittar på kunden eller oss själva. Har vi utgångspunkt från kundens perspektiv och värde i tankarna (lågpris, kort ledtid, hög kvalitet, etc.) så kan valet bli olika men om vi utgår från oss själva blir svaret ofta resurseffektivitet.

Jag handleder precis ett examensarbete för ett byggföretag som ska värdera två olika typer väggar för montage i flerfamiljshus och et blir så tydligt att flexibilitet för att kunna ha hög nyttjandegrad på de arbetande resurserna (snickare, målare, rörmokare) prioriteras före en flödeseffektivitet på en byggarbetsplats. De icke-arbetande resurserna (lager) optimeras inte alls utan får binda kapital och förstöras och orsaka längre ledtid och därmed lägre flödeseffektivitet. Valet av vägg borde vara enkelt i ett flödeseffektivt perspektiv, men då är frågan hur verksamhetsstrategin ser ut obesvarad och kommer att visa sig när man väljer framtida arbetssätt.

 Författarna, tycker jag, lyckas beskriva vad Lean är hur ett flödesperspektiv men lyckas givetvis inte leverera något svar på frågorna när och hur en organisation blir Lean eftersom frågorna är felaktiga från början, speciellt med tanke på att Lean är ett så utspätt begrepp och betyder så många olika saker. Frågan är om man ens skulle ha spänt upp dessa två frågor från första början? Jag tycker också att referenshanteringen kunde ha varit mer stringent, även om den blir ”matnyttig” på det sättet Modig & Ålhström beskriver det i kapitlet referenser, för den som inte är van att jobba med andra källor.

Jag kan verkligen rekommendera att låna och läsa den, även om du redan läst första upplagan.