En bokrecension av David and Goliath: Underdogs, Misfits, and the Art of Battling Giants (Svensk titel: David och Goliat, kommer troligen i början av 2014) av Malcolm Gladwell, ISBN: 978-0-316-20436-1, Inbunden (Pris: $15,95 på Amazon.com).

Malcolm Gladwells senaste bok och förväntningarna var skyhöga när jag dök in i den (De andra Gladwell recensionerna hittar du här, här och här). Idén med den här boken är att vända på tanken om nackdelar och hinder. Kort sagt innebär det att människor som tidigt får uppleva motgångar gör att de stärks av detta. Gladwell visar detta, genom att beskriva några case; hur människor som har dyslexi, tappat en förälder tidigt eller tillhör en förtryckt minoritet, är tvungen att utnyttja sina styrkor, minimera effekten av hindren och därigenom blir rustade på ett sådant sätt att de har en konkurrensfördel gentemot andra i samhället.

Boken inleds med att på ett spännande och för mig ett nytt sätt beskriva den kända kampen mellan David och Goliat. Ett sätt som får mig att förstå att det inte egentligen fanns någon annan rimlig utgång än att David skulle vinna. David använde sina svagheter som styrkor, vilket gjorde att Goliats uppenbara styrkor blev hans fall. Som vanligt har Gladwell ett par argument som stödjer huvudtesen: fördelar med nackdelar, teorin om eftertraktad svårighet och maktens begränsningar.

Fördelen med nackdelen är beskrivet med exemplet David och Goliat, men också hur genom att ständigt ifrågasätta regler så kan du ändra spelplanen. Detta visar Gladwell genom beskriva om en kille från Pakistan som ska coacha sin dotters basketlag, som bestämmer sig att göra det utan att skrika åt barnen en enda gång. Han inser snabbt att dessa tjejer, som aldrig har spelat basket, inte kommer att ha en chans om de spelar som de andra. Därför tränar han deras syreupptagning och de börjar spela offensiv checkning och på det sättet hindra motståndaren att komma på deras planhalva, istället för att vandra tillbaka efter ett mål som är brukligt. Detta sätt gör att de vinner och gör de andra rasande eftersom så ska man ju inte spela egentligen. Vidare visar Gladwell på att det inte är antalet elever i en klass (till en viss gräns) som avgör studieresultat. Det är hängivenheten hos de som är lärare och deras vilja att göra något mer. Det verkar faktiskt vara så att efter en vis stund så har det motsatt effekt att minska på klasser. Det sista exemplet är att det är bättre att vara en stor fisk i en liten dam än liten fisk i den stor damm. Det visar han genom att de som bildat sig vidare (Harvard respektive mindre renommerade, men inte dåliga skolor) där den nedre kvartilen (rent IQ mässigt) på Harvard har samma poäng som övre kvartilen i mindre kända skolor, men att dessa presterar sämre (rent vetenskapligt) än de från andra skolorna. Det verkar bero på att man jämför sig med andra i sin omgivning. Därför känner sig de som är sämst på Harvard sig dåliga och de som är bäst på andra skolor duktiga.

Teorin on eftertraktad svårighet visar han på ett antal människor som trots svårigheter lyckas. Svårigheten kan vara dyslexi, eller att de tappat ena föräldern tidigt, eller på andra sätt fått utså saker som inget barn ska behöva utstå, samt att de som är ständigt förtyckta, exempelvis afroamerikaner i USA. Dessa människor har kämpat och lyckats ta sig vidare. Men även om de har lycktas så vill de ändå inte att sina barn ska få samma problem. Detta blir en paradox, för deras barn när deras föräldrar klättrat så högt i samhällsstegen och anses vara lyckade kommer inte att få någon morot att kämpa och kommer därför heller inte troligen att lyckas mer än genomsnittet. Å andra sidan behöver de kanske inte det heller. Detta påminner om det som min karatetränare brukade säga: "Det som inte dödar - härdar". Gladwell menar också at talangfulla barn kommer från bra hem, genier kommer från svåra förhållanden. Jag vill också lyfta fram kapitlet om “rörelsen” där jag, som kanske många andra, trott att alla afroamerikaner var med och kämpade för deras rättigheter. Så var det riktigt inte utan, genom list och smarta strategier och lite fuffens lyckades rörelsen för afroamerikaneras lika rättigheter att skapa oro och låta överheten ta till maktmedel. Denna maktdemonstration spred sig via massmedia till amerikanska medelklasshem och tillräckligt många insåg att segregering inte kan fortgå i landet.

Detta knyter an till det sista argumentet att makten har endast verkan om vi accepterar det. Om människorna inte accepterar överhögheten och vägrar ge makten, kommer våldsverkaren att tappa den. Makt kan bara förtrycka till en viss gräns innan det vänder. Och när vändingen kommer går det inte att stoppa.

Boken är intressant ut många perspektiv. Men det som kanske Malcolm inte lyfter fram riktigt tydligt, även om han nämner det, är att det krävs en viss nivå av utbildning för att lyckas (i jämförelsen mellan Harvard och inte-fullt-så-bra skolor) och att det är faktiskt 9 av 10 som tappar en förälder, eller som har dyslexi som inte lyckas och hamnar på fel vägar. Det gör också att trovärdigheten för tesen faller lite grann. Däremot om man tar tesen för att fundera på hur det kommer sig att så många växer fram trots svårigheter, speciellt genier, så är det givetvis en intressant tankemodell.

Min rekommendation blir definitivt läs (men låna gärna på bibliotek)!